”Den viktigaste anledningen till att ingen vill bo i Gåshaga är att arkitekt Thomas Sandell har ritat och NCC byggt fula hus. Inte nog med att de är svindyra, de är faktiskt mycket anskrämliga.”, skriver Viggo Cavling i DN den 6 december. Ja, vad ska man säga? Speciella är de i alla händelser. Thomas Sandell är emellertid mycket stolt:
”själv är jag också mycket nöjd med vårt eget Gåshaga på Lidingö. Om tio år tror jag vi kan referera till svensk arkitektur på ett mycket mer samtida sätt.” säger han i en intervju.
Sandell uppfattar sina 20-talsinspirerade kuber som samtida, det är inte säkert att framtidens historiker kommer att göra samma bedömning. Helt säkert kommer de inte att uppfatta området som tidstypiskt. Stadsplanen är av 70-talsmodell, en uppställningsplats för olika hustyper. Här finns inga kvarter, gator, gårdar och torg. Här finns ingen urban form, trots att reklambroschyren talar om ”stadsdel”. Gåshaga är en typisk förort, ett bostadsområde, och skiljer sig inte principiellt från miljonprogrammet. Jämför den nybyggda kvartersstaden Järla Sjö, som nyligen fick Stadsmiljörådet pris.
Sandell som ursprungligen är möbelformgivare ser likt många av sina samtidskollegor bara enstaka hus framför sig. Hus som objekt. Den urbana formen, alltså hur man skapar rumsbildningar mellan hus, hur man formar ett gatunät som uppmuntrar till rörelser och hur man blandar funktioner är för honom okänd kunskap.
Comments