En intressant lokalpolitisk debatt om butikskedjor pågår just nu i San Francisco. Framförallt representanter för de gröna i kommunstyrelsen har lyckats driva igenom ett förslag om förbud för nyetablering av fler butikskedjor i det trendiga, bohemiska Hayes Valley. Förslaget innehåller också liknande restriktioner på andra grannskap i staden. En butikskedja betecknas som ”formula retail” om den består av fler än elva butiker och är därmed inte välkommen.
Syftet med förslaget är att bevara San Franciscos unika atmosfär. Den skapas bland annat av ett stort antal småbutiker som drivs av människor från världens alla hörn och som erbjuder varor och tjänster med stor variation. Självständiga butiksägare uppskattas också av andra skäl. De blir ofta vad Jane Jacobs kallat för ”public characters”, människor det är lätt att bli bekant med och som ofta håller viss koll på sitt närområde. De är också mer benägna att spendera sin vinst lokalt och att utnyttja lokala underleverantörer än vad stora butikskedjor är. De bidrar också till att göra staden attraktiv för större företag eftersom välutbildade, unga människor föredrar ett levande och kulturellt blandat stadsliv. Det går inte att locka dugligt folk med en personalmatsal längre.
Likafullt är förslaget kontroversiellt. Företrädare för olika handelskamrar värnar om frihet för förtagande och påpekar att många framgångsrika butikskedjor skapats just i San Fransisco. Och visst, helt lätt är inte denna fråga. Men nu handlar inte förbudet om hela staden utan om några få unika distrikt. Att någon värnar om ett unikt distrikts karaktär med hjälp av institutionella arrangemang behöver inte ses som ett hot mot det fria företagandet. Alla marknadsekonomier är beroende av institutionella arrangemang ungefär som schack är beroende av spelregler. Marknadsekonomi är en formel som effektiviserar produktion och konsumtion på en given spelplan. Utformningen av det senare är en politisk fråga.
Nu hör till saken att utvecklingen mot allt större butikskedjor är ett direkt resultat av modernistisk stadsplanering. Den glesa, funktionsseparerade förortsmiljö vi byggt under efterkrigstiden är ingen bra miljö för småföretag. Det bilberoende förortslandskapet ger en strukturell fördel för stormarknader. Att det skipas lite rättvisa på marknaden i syfte att hålla en stads unika karaktär vid liv är egentligen inte mycket att bråka om.
Comments