Så har det beslutats om gågata på Götgatsbacken i Stockholm. Det är ju sympatiskt, vem vill inte ha bort bilarna från de trevliga delarna av staden? Vad skönt att strosa omkring bland människor och kanske slå sig ned vid en uteservering och ta en caffe latte. Vad härligt att få andas lite ren luft!
Nå, helt oproblematiskt är inte detta beslut. När man skapar en liten gågatssnutt i ett bullrigt och livligt stadscentrum blir den snart extremt hårt utnyttjad, för att inte säga exploaterad. Det dröjer inte längre förrän de unika, självständiga butikerna försvinner och ersätts av de stora kedjebutikerna, konceptrestaurangerna, konceptcaféerna och en och annan tingel tangel-kiosk. Snart sagt varenda liten svensk småstad har idag en gågata, parkeringsplats och ett köpcentrum där de kommersiella aktiviteterna koncentrerats. Där finner man inte den lokale slaktaren direkt.
Hur hanterar vi detta dilemma? Ja, man kan se till att gågatan är tillräckligt lång eller ett del i ett gågatusystem som är tillräckligt stort så att det uppstår en variation mellan livlighet och stillhet. Vi måste alltid försvara den lilla skalans aktörer. Utan dem blir staden ett enda stort Disneyland.
Bättre ändå är att vara mycket sparsam med gågator och istället tämja bilismen. Koncentration gynnar bara den globala ekonomin och sänker den lokala.
I Västervik finns idag ett torg vid fiskarhamnen där bilar får köra i gånghastighet (7 km i timmen). En mycket liten uppoffring för bilisten i detta fall, men en stor vinst för fotgängarna. En fördel med låg hastighet är att avstånden mellan bilarna minskar. Den genomsnittliga hastigheten kan därmed ofta öka. Frågan är bara, hur ska man få den enskilde bilisten att fatta detta?
Recent Comments